annasarajosefin

Eftersom jag blivit gravid igen och är redan i vecka tretton(!) så vill jag skriva ner alla tankar, som snurrar i mitt huvud . Jag skrev aldrig ner någonting alls under min förra graviditet så vill jag göra det mer än någonsin nu. Kanske överväger jag om några år när jag läser detta att aldrig mer vara gravid igen och att jag då tänker att jag har de vackraste och bästa barnen i världen.
Att jag delar med mig av detta är för att jag vet att det finns flera tjejer/kvinnor där ute, som lider av samma sak, som mig. Hyperemesis Gravidarum - KRAFTIGT graviditetsillamående.

När jag blev gravid med Axel så mådde jag bra fram tills v 7-8 någongång och efter det började illamåendet, som aldrig tog slut. Fick dropp ett par gånger och jag lyckades hålla vätskebalansen under kontroll.. Det blev bättre i vecka 12 då och efter det spydde jag kanske bara 1-2 gånger per dag. Jag lyckades börja jobba 50% men i vecka 18 fick jag kraftiga foglossningar och fick gå på kryckor. Foglossningar är himmelriket om man gämför med illamåendet. Från vecka 20 till v 24 var illamåendet nästan som bortblåst men tji fick jag och det återkom. Jag hade kvar det enda fram till runt kl 9 den 28 september 2009. Då började krystvärkarna och sedan föddes min guldprins.

Det värsta under denna graviditet var att det endast var två läkare som trodde på mig. Jag träffade många, tro mig. Jag var ju så ung och lite känslig. Fick tabletter, som var lugnande, istället för hjälpande mot illamåendet. Min barnmorska sa bara "lilla gumman, det är snart över och när du väntar nästa barn kommer du knappt må illa vet du". Joo... Nu är jag gravid med andra barnet och har varit sängliggande i flera veckor och kan inte ens ta hand om min son. Just nu kan jag bara äta keso, tomat och grapefrukt.

Har legat inne en gång för uttorkning och om det fortsätter såhär kommer jag behöva dropp om ett par dagar. Det är verkligen inte roligt men jag söker verkligen inte efter att folk skall tycka synd om mig, för det gör jag nog så bra själv, haha! Men jag vet att man får något underbart utav det och det sporrar mig.

Jag önskar bara att jag endast kunde få ha halsbränna, sura uppstötningar och få vara trött. Inte såhär.
Den nya barnmorskan jag har ringde mig för en timma sedan och frågade hur jag mådde(what?). Finns det dom som förstår?? Jag har väldigt höga hormonhalter och vissa har det så. Det är även de personer som inte kan äta p-piller för att dom helt enkelt inte tål det. Jag är en av dem.

Det enda jag tänker på är att det finns dom som har det värre. Det finns de som ligger inne på sjukhus nästan hela deras graviditeter. Och jag vet att det finns en person, som kan tänka sig in i min situation. En av mina bästa vänner Karin. Hon mådde också dåligt under sin graviditet med Arvid. Fast hon sa att hon inte mått som mig så kan hon nog ändå vara den som kan förstå lite.
Det finns ingen, som vet hur detta är, som inte varit med om det själva. Det är jobbigt att vara gravid, det tycker nog de flesta, man blir tung, omtymplig och irriterad. Min önskan är att endast få ha det så.

Karin sa till mig att det kanske är de kvinnor, som är starkast som åker på det här. För tänk på de som håller på och dö över sin halsbränna och sura uppstötningar. Hur skulle dom klara av att spy sig igenom dagarna?
Nu menar jag såklart inte att halsbränna är en skitsak. För det är ju det värsta som dessa kvinnor vet

Min störska önskan just nu är att få vara med min son och att kunna tänka på mat, som jag mår dåligt av bara att skriva just nu.


Dags att återgå till mitt serie-tittande. Jag hoppas att jag kan titta på lite Beverly Hills 90210, har fastnat för den hemska 90-talsserien. Haha.